Ladugårdsförmännens Riksförbund

Nu endast två tjurlinjer inom holsteinrasen

Den minnesgoda läsaren av Ladugårdsförmannen vet ju att vi genom åren publicerattjurlinjeträd över aktuella tjurlinjer inom såväl SRB som holsteinrasen. Nu har ju jag sagt att vi måste vänta åtminstone några år innan vi publicerar uppdaterade tjurlinjeträd; alla läsare är ju inte lika intresserade av detta.

Detta "löfte" måste jag väl försöka hålla men för att inte undanhålla intressant information för de mest inbitna "tjurlinjeläsarna" på SLB-sidan ska jag göra ett halvt undantag; dock utan att här och nu rita upp några tjurlinjeträd. Den riktigt intresserade hänvisas istället tills vidare till information på Ladugårdsförmännens hemsida på adressen "lr.has.it".

1999 tittade jag lite närmare på släktskapen på holsteinsidan och kom då fram till att hela den internationella holsteinrasen endast härstammade från tre tjurlinjer. Dessa tre tjurlinjer kallade jag för Elevation-linjen, Arlinda Chief-linjen och Bell-linjen efter dominerande tjurar i respektive tjurlinje.

Tre blev två efter nya undersökningar

Senare efterforskningar har emellertid visat att dessa tre linjer i själva verket endast är två. Arlinda Chief-linjen och Bell-linjen är nämligen i själva verket två olika grenar av samma tjurlinje. Arbetsnamnet på denna ny gemensamma tjurlinje får därför tills vidare bli "De Kol-linjen" efter den hittills äldsta kända tjuren på denna linje som hette "De Kol 2ds Prince" (döpt efter sin mor "De Kol 2"). Vid tillfälle ska jag uppdatera tjurlinjeträden på "lr.has.it". Intill dess får tjurlinjefantasterna hålla tillgodo med följande textmässiga information.

Maplewood-linjen (f.d. Elevation-linjen)

Om än med nytt arbetsnamn utgör den förut kallade Elevation-linjen den ena av dessa två tjurlinjer. Nu känner vi dock till ytterligare ett antal generationer tjurar; därav namnbytet. Den äldste kände individen hade det långa ståtliga namnet Mechtildes Sir Henry of Maplewood USA 6296 och sedan följer i tur och ordning: Sir Mechtilde of Maplewood USA 23448 - Mercedes Mechtilde Pietertje USA 25795 - Jack Mercedes USA 35077 - Sir Piet Ormsby Mercedes USA 44931 - och slutligen Sir Piet Ormsby Mercedes 37th USA 110160 som var far till Ambassador Fobes USA 337162 som återfinns på LR:s hemsida (där hans farfars far felaktigt anges som far).

De Kol-linjen - anfadern bror med sin sonson

De Kol-linjen börjar som sagt med anfadern De Kol 2ds Prince USA 2767 varpå följer hans son Paul De Kol USA 14634. Denne i sin tur fick två söner varav Paul Mutual De Kol USA 18726 gav upp hov till "Bell-grenen" och hans yngre bror De Kol 2ds Paul De Kol USA 20735 som gav upphov till "Arlinda Chief-grenen". Intressant med denne sistnämnde tjur är att han var halvbror med sin egen farfar (kon De Kol 2 USA 734 var mor till bägge tjurarna). Vill man komplicera det hela ytterligare kan man faktiskt helt sanningsenligt säga att han var farbror till sin egen far.

De Kol-linjen (Bell-grenen)

Om vi först utgår från den förut nämnde Paul Mutual De Kol USA 18726 så ser Bell-grenen från och med hans son ut som följer: Johanna Rue 2ds Paul De Kol USA 21724 – Mercedec Julip Pietertjes Paul USA 29830 - King Segis USA 36168 - Johanna McKinley Segis USA 44367 - och slutligen Korndyke Segis Johanna USA 127132 som är far till Pabst Korndyke Star USA 206883 som återfinns på tjurlinjeträdet på LR:s hemsida.

De Kol-linjen (Arlinda Chief-grenen)

Arlinda Chief-grenen utgår såsom tidigare sagts från den starkt inavlade tjuren De Kol 2ds Paul De Kol USA 20735 och därefter följer i tur och ordning: Pjertje Hengerveld Paul De Kol USA 22128 - Canary Paul USA 48328 - Canary Paul Fobes Homestead USA 65751 – Bessie Fobes Oak Homestead USA 118202 - och slutligen Nether Star Joe Homestead USA 291065 som är far till Governor of Carnation USA 629472 som återfinns på tjurlinjeträdet på "lr.has.it".

Inaveln inom holsteinrasen inget nytt problem

Det har ju talats en hel del om hur genetiskt smal holsteinrasen har blivit på senare år. Detta är väl i och för sig helt riktigt men inaveln är dock inget nytt fenomen inom rasen. Nu är jag förvisso inte specialist på den äldre amerikanska holsteinrasens hisotria men det förefaller som om det länge tillämpades en synnerligen kraftig inavel inom flera sinsemellan olika grupper av den amerikanska låglandsboskapen. Det olyckliga för holsteinrasens del är att det råkade bli de mest sammanflätade linjerna som kom att slå ut de andra. Hade bara någon av de genetiskt mer annorlunda linjerna överlevt hade sannolikt dagens problemen varit mycket mindre.

Det som är gjort kan dock aldrig bli ogjort. Att se till att den genetiska variationen inte minskar ytterligare måste därför bli den internationella holsteinavelns i särklass viktigaste uppgift framöver. Om detta torde väl vi alla egentligen vara ense men det skadar naturligtvis aldrig om alla ni avelsintresserade holsteinuppfödare i såväl Sverige som utomlands hela tiden trycker på era respektive länders avelsföretag för att så ska ske.

Per E. Falk 2002.

© 2005 Ladugårdsförmännens Riksförbund. Sidan senast ändrad 1 januari 2005.