Ladugårdsförmännens Riksförbund |
Den minnesgoda läsaren av
Ladugårdsförmannen vet ju att vi genom åren publicerattjurlinjeträd över aktuella
tjurlinjer inom såväl SRB som holsteinrasen. Nu har ju jag sagt att vi måste
vänta åtminstone några år innan vi publicerar uppdaterade tjurlinjeträd; alla
läsare är ju inte lika intresserade av detta.
Detta "löfte" måste jag väl
försöka hålla men för att inte undanhålla intressant information för de mest
inbitna "tjurlinjeläsarna" på SLB-sidan ska jag göra ett halvt
undantag; dock utan att här och nu rita upp några tjurlinjeträd. Den riktigt
intresserade hänvisas istället tills vidare till information på
Ladugårdsförmännens hemsida på adressen "lr.has.it".
1999 tittade jag lite närmare på
släktskapen på holsteinsidan och kom då fram till att hela den internationella
holsteinrasen endast härstammade från tre tjurlinjer. Dessa tre tjurlinjer
kallade jag för Elevation-linjen, Arlinda Chief-linjen och Bell-linjen efter
dominerande tjurar i respektive tjurlinje.
Tre blev två efter nya undersökningar
Senare efterforskningar har emellertid visat
att dessa tre linjer i själva verket endast är två. Arlinda Chief-linjen och
Bell-linjen är nämligen i själva verket två olika grenar av samma tjurlinje.
Arbetsnamnet på denna ny gemensamma tjurlinje får därför tills vidare bli
"De Kol-linjen" efter den hittills äldsta kända tjuren på denna linje
som hette "De Kol 2ds Prince" (döpt efter sin mor "De Kol
2"). Vid tillfälle ska jag uppdatera tjurlinjeträden på
"lr.has.it". Intill dess får tjurlinjefantasterna hålla tillgodo med
följande textmässiga information.
Maplewood-linjen (f.d. Elevation-linjen)
Om än med nytt arbetsnamn utgör den
förut kallade Elevation-linjen den ena av dessa två tjurlinjer. Nu känner vi
dock till ytterligare ett antal generationer tjurar; därav namnbytet. Den
äldste kände individen hade det långa ståtliga namnet Mechtildes Sir Henry of
Maplewood USA 6296 och sedan följer i tur och ordning: Sir Mechtilde of
Maplewood USA 23448 - Mercedes Mechtilde Pietertje USA 25795 - Jack Mercedes
USA 35077 - Sir Piet Ormsby Mercedes USA 44931 - och slutligen Sir Piet Ormsby
Mercedes 37th USA 110160 som var far till Ambassador Fobes USA 337162 som
återfinns på LR:s hemsida (där hans farfars far felaktigt anges som far).
De Kol-linjen - anfadern bror med sin sonson
De Kol-linjen börjar som sagt med
anfadern De Kol 2ds Prince USA 2767 varpå följer hans son Paul De Kol USA 14634. Denne i sin tur fick två söner
varav Paul Mutual De Kol USA 18726 gav upp hov till "Bell-grenen" och
hans yngre bror De Kol 2ds Paul De Kol USA 20735 som gav upphov till "Arlinda
Chief-grenen". Intressant med denne sistnämnde tjur är att han var
halvbror med sin egen farfar (kon De Kol 2 USA 734 var mor till bägge
tjurarna). Vill man komplicera det hela ytterligare kan man faktiskt helt
sanningsenligt säga att han var farbror till sin egen far.
De Kol-linjen (Bell-grenen)
Om vi först utgår från den förut nämnde
Paul Mutual De Kol USA 18726 så ser Bell-grenen från och med hans son ut som
följer: Johanna Rue 2ds Paul De Kol USA 21724 – Mercedec Julip Pietertjes Paul
USA 29830 - King Segis USA 36168 - Johanna McKinley Segis USA 44367 - och
slutligen Korndyke Segis Johanna USA 127132 som är far till Pabst Korndyke Star
USA 206883 som återfinns på tjurlinjeträdet på LR:s hemsida.
De Kol-linjen (Arlinda Chief-grenen)
Arlinda Chief-grenen utgår såsom
tidigare sagts från den starkt inavlade tjuren De Kol 2ds Paul De Kol USA 20735
och därefter följer i tur och ordning: Pjertje Hengerveld Paul De Kol USA 22128
- Canary Paul USA 48328 - Canary Paul Fobes Homestead USA 65751 – Bessie Fobes
Oak Homestead USA 118202 - och slutligen Nether Star Joe Homestead USA 291065
som är far till Governor of Carnation USA 629472 som återfinns på
tjurlinjeträdet på "lr.has.it".
Inaveln inom holsteinrasen inget nytt problem
Det har ju talats en hel del om hur
genetiskt smal holsteinrasen har blivit på senare år. Detta är väl i och för
sig helt riktigt men inaveln är dock inget nytt fenomen inom rasen. Nu är jag
förvisso inte specialist på den äldre amerikanska holsteinrasens hisotria men
det förefaller som om det länge tillämpades en synnerligen kraftig inavel inom
flera sinsemellan olika grupper av den amerikanska låglandsboskapen. Det
olyckliga för holsteinrasens del är att det råkade bli de mest sammanflätade
linjerna som kom att slå ut de andra. Hade bara någon av de genetiskt mer
annorlunda linjerna överlevt hade sannolikt dagens problemen varit mycket
mindre.
Det som är gjort kan dock aldrig bli
ogjort. Att se till att den genetiska variationen inte minskar ytterligare
måste därför bli den internationella holsteinavelns i särklass viktigaste
uppgift framöver. Om detta torde väl vi alla egentligen vara ense men det
skadar naturligtvis aldrig om alla ni avelsintresserade holsteinuppfödare i
såväl Sverige som utomlands hela tiden trycker på era respektive länders
avelsföretag för att så ska ske.
Per E. Falk 2002.
|
|
© 2005
Ladugårdsförmännens Riksförbund. |