Ladugårdsförmännens Riksförbund

 

Fördjupning för den som är extra avelsintresserad:

Det nya Stämmobeslutet om HF-inblandningen i SRB – punkt för punkt

Efter flera års diskussioner antog 2003 års SRB-stämma ett uttalande att ”Lågland inte är ett alternativ inom SRB-aveln” och samtidigt fastställde man en bestämmelse om max 12,5 % tillåten inblandning för att en tjur skulle få användas i SRB-aveln. År 2007, vid International Red Cow Conference i Malmö, skärptes synen på Holsteininblandning ytterligare och ett handlingsprogram antogs i samråd med flera världsledande genetiker (t ex professorerna Jan Philipsson och Les Hansen) som innebar att alla röda raser som använt Holstein skulle rensa ut det inslaget så snabbt och fullständigt som möjligt.

Därefter har många SRB-medlemmar upplevt att det tullats på dessa beslut vilket har givit upphov till en hel del protester och splittring inom föreningen, speciellt under det senaste året. Dessa protester resulterade i många motioner till årets stämma som efter långa diskussioner kunde fatta ett nytt beslut i frågan. Beslutet togs med bred majoritet och förhoppningsvis ska därmed åter samförståndet kunna lägra sig inom föreningen så att vi alla med full kraft och tillsammans ska kunna jobba för vår röda kos bästa.

Här nedan redovisas det nya beslutet i sin helhet. Eftersom det nya beslutet delvis refererar till det gamla så redovisas dock här först 2003 års stämmobeslut.

2003 års stämmobeslut:

Citat:

Tjurar som används inom SRB-rasen, svenskfödda eller importerade, får ha högst 12,5 % Holsteininslag för att kunna erhålla ett SRB-stamboksnummer och användas i SRB-aveln. Efter dispens kan tjurar med högre inslag av Holstein eller annan främmande ras bli godkända för begränsad och reglerad användning - men endast om sådan användning skäligen kan förväntas stärka SRB-rasens konkurrenskraft utan att äventyra rasbegreppet och rasens ställning som ett alternativ till Holstein.

Eventuella dispenser skall, i varje enskilt fall och i förväg, hanteras av SRB-föreningens styrelse på i behörig ordning utlyst styrelsemöte. Alla eventuella dispensärenden skall redovisas på närmast efterföljande SRB-stämma och fortlöpande meddelas medlemmarna, t.ex. i tidningen Husdjur.

2011 års stämmobeslut:

  1. Fortsatt 12,5 % för att få stambokföras som SRB
  2. Att 2003 års stämmobeslut fortsatt gäller angående 12,5 % regeln. Det vill säga att ingen tjurfader eller ungtjur får innehålla mer än 12,5 % HF eller R. Holstein
  3. Tjurar med mer än 25 % marknadsförs överhuvudtaget inte i Sverige
  4. Påtala för Husdjurföreningen Sveriges avelsrådgivare att ingen skall få någon tjur med mer än 12,5 % utan att aktivt välja den.
  5. Redovisa rasinnehållet i alla tjurar på lämpligt sätt
  6. Undersöka möjligheten att liksom i Finland dela in stamboken i klasser efter renrasighet.
  7. Hanteringen av norska tjurar behöver utredas mer för att komma ifrån dispensförfarandet.
  8. Uttalandet ”Holstein är inget alternativ i SRB-aveln” gäller givetvis fortfarande, och om vi hanterar frågan enligt ovanstående förslag så kommer holstein att fasas ut till acceptabla nivåer utan att vi tappar avelsframsteg.
  9. Det är mycket viktigt för SRB lantbrukarna att fortsätta det röda samarbetet inom VikingGenetics, som redan gett oss väsentligt ökad tillgång på bra bedömda tjurar.

Slut citat.

Vad innebär beslutet?

Inriktningen på det här beslutet som helhet kan knappast missuppfattas – speciellt om man betänker att det nedröstade motförslaget – som i övrigt var identiskt – på punkt 2 istället ville ha skrivningen ”Samma hantering för tjurar med 12,5 – 25 %”. På enskilda punkter kanske det finns en del formuleringar som man önskar vore ännu klarare men här får man ha i bakhuvudet att formuleringarna är en kompromiss mellan vid den tiden ganska skiftande uppfattningar inom styrelsen. Men vad innebär beslutet i praktiken? Undertecknad ska här nedan – punkt för punkt – försöka ge några konkreta exempel.
  1. Denna punkt är väl tydlig så det räcker – kommentar överflödig
  2. Denna punkt ger lite tolkningsutrymme. Hade punkten bara bestått av den första meningen hade saken varit glasklar – en direkt referens till beslutet 2003. Men nu förklaras innebörden av den första meningen med en andra mening ”Det vill säga att ingen tjurfader eller ungtjur får innehålla mer än 12,5 % HF eller R. Holstein” – men här sägs inte ett ord om någon dispensmöjlighet. Rent juridiskt är det nog frågan om inte dispensmöjligheten därmed tagits bort men jag tror knappast att det är det som vi menat. Ska vi nu söka samförstånd och få ihop föreningen igen så kommer i varje fall jag att verka för att dispensmöjligheten ska finnas kvar (detta trots att jag personligen gärna hade sett att dispensmöjligheterna enbart avsåg gammalt svenskt låglandsblod).
  3. Här råder inga tveksamheter – ingen marknadsföring alls i Sverige av tjurar med mer än 25 % Holstein – vill någon i framtiden t ex använda en tjur som Fastrup så får han eller hon gå till VikingGenetics danska Internetsidor eller den danska upplagan av Avelsnytt för att hitta honom.
  4. En del medlemmar har påtalat att vissa avelsrådgivare satt in tjurar med mer än 12,5 % på avelsplaner och i Genvägen – nu är det slut med det – ingen David eller Fastrup där längre – inte med mindre än att djurägaren själv uttryckligen begärt det (och är medveten om att avkomman inte kommer att redovisas som SRB utan som en 6x1-korsning). Här tror jag personligen att det vore bra med en offentlig skrivning till avelsrådgivarna så att ingen ”råkar” ha missat detta beslut.
  5. Att redovisa rasinnehållet i alla tjurar är efterlängtat av många – och här kan jag personligen vara behjälplig då räkna rasandelar är lite av min specialitet (tills detta är ordnat hittar den intresserade rasandelar för de flesta tjurar på www.scanred.se). 
  6. Att utreda möjligheten av att införa olika klasser i stamboken är intressant. Eftersom SRB-föreningen är högsta beslutande instans stamboksfrågor är det dock viktigt för utredningens legitimitet att den sker i föreningens regi och att båda sidorna inom föreningen (mer HF-vänliga och mindre HF-vänliga) finns med i utredningsgruppen (ungefär som inför 2003 års stämmobeslut). Att ha ett väl förankrat förslag klart till nästa stämma borde vara fullt möjligt – därefter kanske föreningen kan initiera och delta i en internordisk utredning om gemensamma regler i hela norden?
  7. Att utreda dispensförfarandet kring norska tjurar är en lite kryptisk punkt – det verkar ju lite märkligt om andra regler skulle gälla för tjurar födda i Norge än för tjurar födda i alla andra länder – i så fall går man ju emot de andra punkterna i detta 9-punkts beslut. Den här punkten faller ju egentligen in under punkt 6 så det rimliga är väl att frågan behandlas som en del i den utredningen.
  8. Den här punkten innebär väl inte så mycket rent konkret – att uttalande ”Holstein inte är ett alternativ inom SRB” står fast är väl inte mycket att orda om då de flesta alltid stått bakom det uttalandet.
  9. Inte heller den här punkten är mycket att orda om – det flesta är väl överens om att det är viktigt att vi samarbetar mellan våra nordiska länder – och det samarbetet kommer om några år att gå allt lättare då HF-inslaget inom både RDM och NRF är i sjunkande (personligen saknar jag dock att inte NRF uttryckligen nämndes här).
På det stora hela tror jag att detta är ett mycket bra beslut som gett styrelsen ett aktuellt och tydligt uppdrag att arbeta utifrån. Då beslutet dessutom togs med bred majoritet så har det dessutom mycket goda förutsättningar att kunna ena föreningens olika fraktioner. Både SRB-föreningen och SRB-rasen har all anledning att se framtiden an med största tillförsikt.

 

Per E. Falk

 

© 2011 Ladugårdsförmännens Riksförbund.
Sidan senast ändrad den 2 oktober 2011.